Äntligen tillbaka (båda i SP och på bloggen)

Nu har vi varit tillbaka i snart tre veckor och tiden har (som den brukar här) bara rasat förbi.

Efter en fantastiskt härlig sommar med besök i Kullavik, Stockholm, Skaftung, Busjön med flera ställen kändes det otroligt skönt att komma HEM. För det var precis så det kändes när vi landade i SP på morgonen den 7 augusti.

Efter en helt OK flygning ensam med barnen var det så underbart att svänga in på vår gata och komma upp till vår lägenhet. Där väntade Ericilia (vår empregada, dvs hemhjälp) på oss med frukost och alla våra grejer från Sverige. Under tiden som vi hade varit i Sverige hade vår container kommit fram, med saker som vi inte hade sett på 4 månader. Klara var alldeles överlycklig över att hennes cykel äntligen kommit fram och inte längre var "på båten" som vi hade sagt alldeles för länge. Och alla barnens leksaker.... herregud, hade vi så mycket?! Hela lägenheten är fullständigt invanderad av leksaker. Jag måste sortera upp allt och lägga undan en del, för så här kan vi inte ha det.

Vi kom fram en torsdag morgon och tog det ganska lugnt den första dagen, men sedan ville vi förståss träffa alla igen, så det blev improviserad pizza-middag hemma hos oss på lördagen. Trevligt och avslappnat som vanligt och pizzorna här ÄR verkligen bättre än i Sverige!

På måndagen började sedan skolan igen och det var dags för Hugos första skoldag! Jag var lite orolig för hur Klara skulle reagera på att komma tillbaka till skolan efter sommaren, eftersom det var lite segt för henne innan sommaren, men hon bara rusade in och tyckte att det var jätteroligt! Det var som om hon hade saknat skolan hela sommaren! Jag tror att lite beror på att det nu har börjat en svensk kille i hennes klass som hon känner ganska väl och som hon kan prata med.

Hugo sprang väl inte direkt in, utan körde mer den avvaktande stilen. Han var blyg för fröknarna och de andra barnen och höll sig helst i närheten av mig. Men, allteftersom dagen gick blev han mer och mer modig, tyvärr.....

Ca 1 timme innan vi skulle gå hem, stod han och lekte jämte en annan pojke när han plötsligt börjar gallskrika. Då har den andra pojken nypit honom med en tång (fråga mig inte vad den gjorde i klassrummet) så hårt och så mycket att han storblöder från vänster pekfinger. Såret är väldigt djupt och lite ojämt så det är självklart att vi måste åka till sjukhuset för att sy. Jag känner att jag blir lite småchockad och börjar småsnyfta, men då kommer rektorn för skolan och säger att hon skjutsar oss till sjukhuset och hjälper till med översättning etc.

Sagt och gjort, Klara, Hugo och jag i baksätet åker iväg till Albert Einstein Hospital för att sy Hugo. Han har blivit så trött av det hela så han somnar i knät på mig på vägen dit. Väl där får vi jättesnabb och proffsig hjälp, jag får berätta mer om sjukhuset någon annan gång, för jag är mycket imponerad.

Jobbig första dag kan man tycka! Men Hugo gick dit dagen efter igen och då var bättre. Han är dock fortfarande mycket tveksam till att vara där ensam och jag misstänker att jag kommer få tillbringa ett tag på skolan innan det funkar.

Annars har jag nu börjat min intensivkurs i portugisiska, jag kommer att ha lektion hemma 4 dagar i veckan, 3 timmar per gång i 3 veckor. Man är rätt mör efterråt, men jag göra fantastiska framsteg, om jag får säga det själv. Läraren pratar enbart portugisiska, så det är bara att göra sitt bästa.

Nej, nu måste jag sluta skriva annars blir detta inlägget alldeles för långt och ingen orkar läsa det. Jag ska försöka uppdater lite oftare istället.