Besök, sjukdomar, snart jul

Nu har det gått alldeles för länge sedan jag skrev och nu blir det också bara en kortis, jag känner mig alldeles för trött för att skriva något långt inlägg.

En av anledningarna till att jag inte har skrivit på en månad är att vi har haft vår första besökare här i SP: Kalles mamma har varit här i nästan 3 veckor. Det var verkligen roligt att få visa hur vår vardag ser ut här, och det var mycket farande fram och tillbaka för att hinna med allt som vi ville göra. Om en vecka kommer min mamma på besök och det ska bli roligt. Nu har jag gjort turen en gång så nu kan jag den, även om det nu blir lite annorlunda eftersom det närmar sig jul och barnens födelsedagar. Klara fyller 4 om mindre än en månad! Sedan åker vi till Sverige för julfirande den 10 december så det är mycket som ska hinnas med tills dess.

Dessutom har barnen varit så otroligt sjuka den senaste tiden. Först hade alla förutom jag en form av influensa. Detta skedde förståss i olika omgångar men total sjukdomstid var ca 2 veckor. Nu har Hugo fått ögoninflammation så då är det bara att stanna hemma från skolan. Jag tror att han tycker att det är rätt ok att vara hemma för då får han leka med "célia" som han kallar vår hemhjälp Ercilia. De leker hur bra som helst ihop och han nar börjat säga en massa ord på portugisiska. Nu springer han omkring och säger "olha" (titta) hela tiden. Ett annat favoritord är "cachorro" (hund). Han brukar stå på balkongen och titta ner på hunddagiset som ligger några hus längre bort.

Klara babblar på med Ercilia med en blandning av portugisiska och engelska, jag tror inte hon har förstått att det är två olika språk än. Det reder väl ut sig med tiden. I skolan gör hon tydligen likadant enligt fröknarna. Hon har iallafall förstått att de inte förstår svenska.

Simskola, kyrkans barntimme och tomtegrupp

Ännu ett par veckor har passerat sedan jag skrev senast och jag får alltid lika dåligt samvete... Jag önskar att jag hann (och orkade) skriva varje dag, men det händer så mycket hela tiden så jag bara däckar på kvällarna! Ikväll ska jag försöka ändå.

Eftersom barnen "bara" går i skolan till kl 13 har vi hela eftermiddagarna på oss att hitta på något kul. Då vi inte har någon vidare trädgård att vara i och det inte finns några offentliga lekplatser innebär det att vi måste ha mer organiserade aktiviteter. Därför har vi nu börjat fylla på eftermiddagarna med simskola och kyrkans barntimme än så länge.

Klara går i simskola en dag i veckan (tisdagar) och har då en halvtimmes lektion ensam med en lärare. Egentligen skulle Hugo också gå samma tid (också med en egen lärare) men han är en decimeter för kort för att vara ensam i bassängen så vi får vänta ett par månader. Dessutom var han inte jätteförtjust i att vara själv med läraren (ni vet nog hur Hugo är) så jag tycker att det bara var bra att det inte blev något för honom. Han får vara med och titta när Klara simmar och anpassa sig till miljön i lugn och ro. Jag hoppas att han kan komma igång med simmandet senare i vår.

Men Klara älskar simskolan! Hon är som en fisk i vattnet och har fullt förtroende för sin simfröken, så efter andra gången har hon redan dykt! Och hon tyckte att det var jätteläskigt förut! Vi var och inhandlade en baddräkt och en simmössa till henne (naturligtvis i rosa) och hon är så stolt när hon tar på sig det. Nu säger hon att hon kan simma, och det är väl en sanning med modifikation... Men faktum är att de barn som har gått där en lägre tid och som är i Klaras ålder faktiskt kan ta sig fram i vattnet ett par meter utan att sjunka och det tycker jag är fantastiskt! Med tanke på att det finns pooler i princip överallt där vi rör oss, känns det som en trygghet om hon åtminstone kan ta sig upp till ytan och fram till kanten om hon skulle trilla i.

Nästa aktivitet är på torsdagar och det är kyrkans barntimme. Eftersom det inte har funnits så många små barn tidigare har denna aktivitet legat på is från kyrkans sida, men nu finns det ett gäng småttingar och gruppen har nu dragit igång. Vi har bara setts en gång men då lekte barnen, vi fikade och sjöng sånger i kyrkan och tände ett ljus. Jag hoppas att fler hittar dit nu så att barnen kan lära känna lite nya barn (och jag lite nya föräldrar).

En av mina aktiviteter (förutom träningen som jag skrev om förra gången) är något så "töntigt" som Tomtegruppen! Den består av ett gäng damer med varierande nationalitet, ålder och företag som träffas en gång i veckan i kyrkan för att göra julpyssel. Detta sker under hela året och utmynnar i en Skandinavisk "feira" (marknad, basar, mässa) som i år går av stapeln den 29-30 oktober. Tydligen är det en mängd utställare för skandinavisk mat, prydnadssaker etc. och den är mycket poulär och välbesökt. Jag ser med spänning fram emot att se hur detta går till. Pengarna som vi sedan får in går till välgörande ändamål och det är väl detta som är anledningen till att jag, den mest opyssliga av alla människor, sitter där varje tisdag förmiddag och kämpar med mina tomtemössor, änglahår och allt vad det kan vara. Till och med Kalle har blivit indragen i det då vi satt hemma en kväll och klistrade servetter på tomtar som såg ut som Bin Laden. Jag mutade med en skål svenskt smågodis....

Träning, Mamma Mia, Middag mm

Jaha, nu var det ett tag sedan igen.... dagarna går som i ett jehu och jag hinner inte blinka förrän ytterliggare en vecka har gått. En av anledningarna till att veckorna går så fort är ju min TRÄNING!

Det känns så otroligt lyxigt att få skriva att jag äntligen har börjat TRÄNA igen! Efter ca 4 år och två barn har jag äntligen lite tid till att bry mig om min kropp (och själ också för den delen) igen. Jag har, tillsammans med tre andra tjejer, börjat på ett gym här i närheten och målet är att gå dit ca tre gånger i veckan. Det är ett ganska litet gym som känns väldigt personligt, för personalen hälsar mig med mitt namn varje gång jag kommer och manobristan (han som tar hand om min bil medan jag tränar) hälsar också glatt och igenkännande.

Vid inskrivningen på gymmet ingår ett program som de kallar Face2Face, vilket innebär bl.a. innebär att man får personlig rådgivning och hjälp att utforma det optimala träningsprogrammet för att uppnå de mål som man har satt upp. Desutom ingår lite läkarkontroller, kostrådgivning och allmän uppmuntran! Nu har jag gått 2 veckor och det är så roligt! Jag har gått på spinning (bara uppför i 40 minuter, superjobbigt men effektivt), step (nybörjarpass men supersvårt, mer trött i huvudet än i kroppen) och tränat styrketräning. Ska även testa Pilates som alla säger är så bra.

Eftersom tränarna känner igen en och frågar efter en när man inte är där, känner jag mig lite mer triggad till att gå, men vi fyra tjejer peppar varandra också. Beach 2008/2009 here I come!

Något annat roligt som har hänt den senaste veckan är att Mamma Mia har haft premiär i São Paulo! Naturligtvis var jag tvungen att gå och se den, eftersom jag missade den när jag var i Sverige i somras. Ett gäng på 6 tjejer gick iväg en måndag kväll för att se den och vi var lite oroliga för att vi inte skulle få biljetter eftersom vi inte hade bokat i förväg. Svenskar som vi är, kom vi ca 30 minuter innan filmen skulle börja och tänkte att vi kunde nog snart få komma in. Ganska exakt 19:40, dvs den tiden som filmen skulle börja slog portarna upp och ut kom de som hade sett den tidiga föreställningen... Behöver ju inte säga att vår film startade rätt mycket senare än sagt. Och förresten, vi fick förståss biljetter, det var bara vi och den lokala PRO-avdelningen (5 pers) som ville se den, så vi hade hela salongen för oss själva. Därför blev det inte riktigt den stämning som jag hade hoppats på, men filmen var KANON!

I lördags var vi bjudna på middag till en kollega till Kalle. Familjen bor i Santo André, en förort till São Paulo (ungefär som Södertälje vs Stockholm) och inte lång ifrån Scania. Från oss tar det ca 30 minuter utan trafik men det ösregnade och därav blev vi lite sena. Vi var dock mycket tidigare än vad värdparet hade räknat med, för frun i huset var inte ens klädd när vi kom! Kändes lite pinsamt. Dessutom deklarerade mannen (K:s kollega) att det var portugisiska som gällde för kvällen eftersom hans fru inte pratar engelska. Jisses, tänkte jag, hur ska detta gå. MEN faktum var att det blev en jättetrevlig kväll. Ibland pratade de så att man bara förstod ca 10% av allt som sades, men för det mesta gick det bra att hänga med och dessutom kunna bidra lite själv. En annan familj var också bjuden och de hade bott tre år i Stockholm, så vi hade mycket att prata om (dock på portugisiska). Värdfamiljen hade två barn på 3 och 6 år och Klara och Hugo lekte jättebra med dem, så det blev en väldigt lyckad och trevlig kväll.

Annars har det varit ganska sega veckor. Vi är just nu inne i vad de på SAS-kursen kallade den "trötta perioden". Vi är så TRÖTTA! Alla intryck kommer på varandra hela tiden, Kalle har mycket på jobbet och jag springer mellan den ena aktiviteten efter den andra, för det finns så mycket roligt att göra och vara med om! Men samtidigt är vi så TRÖTTA nu och vill egentligen bara sova. Därför blev helgen en skön vilopaus där vi i princip inte gjorde någonting alls på dagarna. Imorgon åker Kalle till Tyskland och Sverige och kommer först tillbaka om en vecka så vi tog igen oss lite inför detta. Återkommer med rapporter om hur det går när vi är ensamma.

Blandat: dagis, golf, portugisiska

Hugo har nu varit ensam på dagis i en hel vecka! Han är så himla duktig! När jag går på morgonen så börjar underläppen darra lite och han ser lite upprörd ut, men sedan tar fröken med honom och hittar på något och sedan är det ok. Han äter bra och leker med sina kompisar ända fram till kl 13 då jag kommer och hämtar honom.

Idag har jag haft en riktig lyxdag: Jag skjutsade barnen till dagis i morse vid 8 och sedan åkte jag ut till klubben. Där träffade jag fyra andra tjejer som skulle spela 18 hål. Då jag känner att det är dags för mig att börja spela golf hade jag bestämt att jag skulle följa med dem på rundan och se hur den ser ut, få lite tips och lära mig lite regler. Så jag har promenerat på golfbanan 4 timmar idag. Himlen var klarblå och det var runt 30 grader i skuggan. Underbart! Vilken härlig dag!

Sedan var det bara att åka tillbaka in till stan, hämta barnen och skynda hem för portugisiska lektion.

Imorgon är sista lektionen på intensivkursen som jag har gått nu i tre veckor. Tre timmar om dagen, 4 dagar i veckan (denna veckan 5 dagar) i tre veckor.... börjar känna mig lite lätt trött på att ha lektion. Fr.o.m. nästa vecka kommer jag dock bara ha en gång i veckan och då 2 timmar, det känns mycket skönare. Men jag har gjort mycket stora framsteg på dessa tre veckor. Jag kan ju faktiskt prata med brassar nu! Hyfsat i alla fall....

Hugo gör framsteg!

Idag har jag fått en stor och självständig son... Hugo har varit ensam på dagis i 2,5 timmar! Jag är superstolt och superlättad för det känns som om det vände idag!!

Han var väldigt ledsen när jag gick och jag hörde hur han grät länge, men sedan kom en av fröknarna ut och sa att han hade slutat gråta och var hur nöjd som helst och lekte med de andra barnen. Han t.o.m. åt lunch där utan mig och satt stilla och fint. Hoppas att det kommer att gå bättre att lämna honom imorgon, men nu vet han ju att han klarar sig alldeles utmärkt själv.

Klara åkte idag hem tillsammans med en kompis och tillbringade hela eftermiddagen där, tills jag kom och hämtade henne vid halv fem!

Wow, jag har två stora självständiga barn!!

Äntligen tillbaka (båda i SP och på bloggen)

Nu har vi varit tillbaka i snart tre veckor och tiden har (som den brukar här) bara rasat förbi.

Efter en fantastiskt härlig sommar med besök i Kullavik, Stockholm, Skaftung, Busjön med flera ställen kändes det otroligt skönt att komma HEM. För det var precis så det kändes när vi landade i SP på morgonen den 7 augusti.

Efter en helt OK flygning ensam med barnen var det så underbart att svänga in på vår gata och komma upp till vår lägenhet. Där väntade Ericilia (vår empregada, dvs hemhjälp) på oss med frukost och alla våra grejer från Sverige. Under tiden som vi hade varit i Sverige hade vår container kommit fram, med saker som vi inte hade sett på 4 månader. Klara var alldeles överlycklig över att hennes cykel äntligen kommit fram och inte längre var "på båten" som vi hade sagt alldeles för länge. Och alla barnens leksaker.... herregud, hade vi så mycket?! Hela lägenheten är fullständigt invanderad av leksaker. Jag måste sortera upp allt och lägga undan en del, för så här kan vi inte ha det.

Vi kom fram en torsdag morgon och tog det ganska lugnt den första dagen, men sedan ville vi förståss träffa alla igen, så det blev improviserad pizza-middag hemma hos oss på lördagen. Trevligt och avslappnat som vanligt och pizzorna här ÄR verkligen bättre än i Sverige!

På måndagen började sedan skolan igen och det var dags för Hugos första skoldag! Jag var lite orolig för hur Klara skulle reagera på att komma tillbaka till skolan efter sommaren, eftersom det var lite segt för henne innan sommaren, men hon bara rusade in och tyckte att det var jätteroligt! Det var som om hon hade saknat skolan hela sommaren! Jag tror att lite beror på att det nu har börjat en svensk kille i hennes klass som hon känner ganska väl och som hon kan prata med.

Hugo sprang väl inte direkt in, utan körde mer den avvaktande stilen. Han var blyg för fröknarna och de andra barnen och höll sig helst i närheten av mig. Men, allteftersom dagen gick blev han mer och mer modig, tyvärr.....

Ca 1 timme innan vi skulle gå hem, stod han och lekte jämte en annan pojke när han plötsligt börjar gallskrika. Då har den andra pojken nypit honom med en tång (fråga mig inte vad den gjorde i klassrummet) så hårt och så mycket att han storblöder från vänster pekfinger. Såret är väldigt djupt och lite ojämt så det är självklart att vi måste åka till sjukhuset för att sy. Jag känner att jag blir lite småchockad och börjar småsnyfta, men då kommer rektorn för skolan och säger att hon skjutsar oss till sjukhuset och hjälper till med översättning etc.

Sagt och gjort, Klara, Hugo och jag i baksätet åker iväg till Albert Einstein Hospital för att sy Hugo. Han har blivit så trött av det hela så han somnar i knät på mig på vägen dit. Väl där får vi jättesnabb och proffsig hjälp, jag får berätta mer om sjukhuset någon annan gång, för jag är mycket imponerad.

Jobbig första dag kan man tycka! Men Hugo gick dit dagen efter igen och då var bättre. Han är dock fortfarande mycket tveksam till att vara där ensam och jag misstänker att jag kommer få tillbringa ett tag på skolan innan det funkar.

Annars har jag nu börjat min intensivkurs i portugisiska, jag kommer att ha lektion hemma 4 dagar i veckan, 3 timmar per gång i 3 veckor. Man är rätt mör efterråt, men jag göra fantastiska framsteg, om jag får säga det själv. Läraren pratar enbart portugisiska, så det är bara att göra sitt bästa.

Nej, nu måste jag sluta skriva annars blir detta inlägget alldeles för långt och ingen orkar läsa det. Jag ska försöka uppdater lite oftare istället.

Åker till Sverige!

Kan inte komma på vad som har hänt de senaste två veckorna sedan jag skrev. Vi har haft ganska kallt och dåligt väder och dessutom har det gått dåligt för Sverige i EM så det har bara varit en väntan på att få åka till Sverige! Nu har vi packat i princip allt och då är det främst långbyxor, regnkläder, fleecetröjor, stövlar.... jag har ingen förhoppning om att det ska bli en varm och skön vistelse.... Det är lika bra att vara realist. Det stör mig dock inte eftersom jag vet att vi kommer att få 9 sommarmånader när vi kommer tillbaka till São Paulo!

Vi får se om jag kommer att få tråkigt och sitta inne och skriva en regnig sommardag, annars är vi åter den 7 augusti! Jag hoppas dock att vi kommer att träffa de flesta som läser denna blogg under semestern så det dröjer nog inte så länge.

Ciao Ciao!

Sjukdomar och en massa festligheter

Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag får väl skylla på att jag och barnen var i princip sängliggande i en vecka förra veckan.

Det började på lördagen då jag började känna mig frusen och lite hängig. Under natten fick Hugo 40 graders feber och jag låg och frös med 39 graders feber. Sedan fortsatte det i samma stil under 3 dagar. Då, när Hugo och jag började känna oss hyfsade fick Klara feber. Men hon var inte lika ynklig som vi, hon körde samma höga tempo som vanligt. Hon var frisk på en dag. Därför var vi i skolan bara en dag i förra veckan. Men vilken dag....

Den dagen firade man Festa Junina en slags midsommar-/skördefest där alla barn klär ut sig i gammaldags bondekläder (eller bröllopskläder, det finns en historia kring Junina som till slut fick gifta sig med sin drömbonde...) och dansar och äter speciell mat. Så här såg Klara och Hugo ut innan de gick till skolan:

På kvällen hade vi inflyttningsfest hemma hos oss, ett partaj som varade fram till kl halv fyra... En sådan fest har vi inte haft sedan vi var studenter, tack alla som var med!

Lördagen hade vissa av oss lite svårt att ta sig upp, men eftersom vi skulle vara på 3-års kalas på klubben kl 12 och vi skulle hinna köpa present innan, var det bara att masa sig upp när barnen vaknade halv åtta. Mer än 4 timmars sömn är helt klart överskattat!

Dagen blev iallafall otroligt trevlig med lunch, tårta, lekar, fiskdamm (till barnens STORA glädje) och trevlig samvaro. Vi lärde känna en annan familj som inte jobbar på världens bästa lastbilsföretag men som ÄNDÅ är trevliga och som bor lite utanför São Paulo i ett villaområde. De har tre barn mellan 4 år och 5 veckor och jobbar med att importera brasilianskt kött till Sverige. Kul att träffa lite nya människor. Dagen avslutades med middag på klubben och sedan bar vi in två sovande barn till deras sängar och somnade själva kl halv nio.

Söndagen var det sedan dags att fira Sveriges nationaldag i Skandinaviska kyrkan. Det var ett arrangemang som konsulatet stod för och självaste ambassadören i Brasilien, Annika Markovic var gäst. Dagen började med gudstjänst där alla svenska sommarpsalmer sjöngs och jag fick riktig skolavslutningskänsla när vi satt där i värmen. Kyrkan var full. Sedan bjöds det på sill- och laxtallrik och buffé inne i samlingssalen. Kul att det var en sådan uppslutning!

Efteråt åkte vi till ETNA för att handla lite grejer till barnens sovrum. De fick sina nya sängar i fredags och nu börjar det kännas som ett barnrum. De är jättelyckliga över dem. framförallt Hugo för nu kan han ta sig ur sin säng alldeles själv. Ibland på natten hör vi hur han är uppe och går och sedan går han tillbaka till sin säng och somnar om. Undrar vad han gör uppe...?

Nu är Kalle i Argentina igen, de har stora problem där som framförallt beror på inrikespolitiken och han måste ner och få kontroll på läget. Han är tillbaka på tordag kväll.

Skolan

Inskolningen fortsätter och det går så sakta framåt... Klara är inte pigg på att jag lämnar henne när de är i klassrummet, men när de är i Playground då märker hon inte ens att jag är borta! Men än så länge är det inte till att tänka på att lämna henne själv, tyvärr.

Då jag har varit på skolan en vecka nu, har jag börjat förstå hur lektioner mm. är upplagda. Så här är skoladagen upplagd:

Den första timmen har de alltid lite pyssel, målar något, sitter och ritar eller tränar på att skriva bokstäver. De håller väldigt mycket på med att lära sig bokstäver och att skriva, vilket jag tycker är lite tidigt kanske för en 3-4-åring. Men barnen verkar tycka att det är roligt.

Sedan följer antingen en musiklektion eller en gympalektion. Till båda lektionerna kommer det en speciell lärare som håller i lektionen. På musiken ska alla barnen sitta STILLA i en ring och lyssna på när läraren spelar en sång och sjunger eller så får de vara med med olika instrument och låta det värsta de kan. Runt omkring i klassrummet finns det mängder med instrument men barnen får bara använda dem som läraren har gett tillåtelse till. Snacka om att ha disciplin på barnen! Häromdagen hade läraren en liten "föreställning" för barnen med olika saker som gav ifrån sig olika sorters ljud. Lite som en gatumusikant. Under hela den tiden som föreställningen höll på skulle barnen sitta stilla och bara titta. Svårt för en 3-åring med mycket spring i benen!

På gympalektionen är det också ganska uppstyrt. Läraren har oftast byggt upp en sorts hinderbana som barnen ska ta sig igenom och det funkar oftast ganska bra i början. Sedan blir det fullständigt kaos när barnen tar fram bollar, studsbollar och en massa andra saker som de hellre leker med.

Sedan är det "snack", dvs mellanmål. Då vi är ganska vana vid svenskt dagis med dess matvanor, känns det praktiskt taget varje dag som om vi har hamnat på kalas när vi äter mellis. De senast dagarna har vi fått följande som "snack": popcorn, Kellogs Frosties, cracker med smör, sockerkaka. Till detta (eller snarar efter detta) har det serverats någon fruktbit, som banan eller äpple. Barnen tror väl att de har kommit till paradiset, men jag börjar allvarligt oroa mig för deras tänder! Och jag har aldrig varit en sockerfanatiker i Sverige! Vet inte riktigt hur vi ska komma runt detta.

Efter snack är det sedan Playground som gäller. Det finns en jättestor lekplats under huset (huset står på pålar kan man säga) som är täckt av sand. En jättelik sandlåda helt enkelt. Där finns det gungor, små hus, rutschkanor och en massa roliga saker och både Klara och Hugo älskar att vara där. När de är där så behöver jag inte finnas i närheten för då är de som uppslukade. Skönt med lite andrum!

Sedan är det dags för "Circle". Då sätter sig barnen igen i en ring och ska vara tysta för då ska man gå igenom olika saker: exempelvis se vilken dag det är, vilket väder det är, om det är någon som fyller år etc. Läraren kanske läser en saga, man sjunger något eller visar upp en rolig grej som man kan eller som man har tagit med sig hemifrån.

Vid "Lunchtime" är det då dags för de obligatoriska riset och bönorna som de äter VARJE DAG! Det är deras basmat och så ser det tydligen ut i hela Brasilien. Till detta serveras det dock också något annat, som lite kyckling, köttbullar, en gryta eller något annat. Och så lite grönsaker. Varje dag är det också efterrätt, t.ex. lite frukt, jell-o (läskigt!), dolce de leite (brasseefterrätt, ännu läskigare!!) eller något annat sött och sliskigt.

Dagen avslutas med tandborstning (tur det!) och sedan är det lite circletime igen innan de flesta går hem kl 13.

Sammanfattningsvis tror jag att våra barn kommer att lära sig följande på skolan: sitta still i en ring och lyssna på när läraren pratar, tröttna på ris och bönor, förhoppningsvis inte få hål i tänderna, lära känna en massa härliga kompisar, lära sig både engelska och portugisiska och en massa andra bra och roliga saker... Förresten, igår när vi åkte hem i bilen började Klara: one, two, three, four, five, six, seven, eight, nine. På mindre än en vecka har hon lärt sig att räkna till 9 på engelska! Det är otroligt!

Corpus Cristi = Ledigt!

Nu har vi långledigt, hela fyra dagar! Det var en katolsk helgdag på torsdagen och idag var en klämdag då väldigt många är lediga så vi har nu redan haft två sköna dagar på klubben.

Igår sov vi ut ganska länge eftersom Hugo hade hållit oss vaken under natten. Han håller på att få två nya tänder och det är alltid extra jobbigt för honom, så han var ledsen och ville inte sova. Kalle och jag gick i skift under natten. Det blev alltså hyfsad sovmorgon och frukost på balkongen.

Vi har inte mindre än 5 (!) balkonger i vår lägenhet men ändå använder vi nästan bara en. Där är det varmt och soligt redan på morgonen och jätteskönt att sitta och äta frukost nu under vintern. Kan dock tänka mig att det kommer att vara alldeles för varmt i sommar så vi får njuta så länge det varar.

Efter frukosten åkte vi då ut till klubben. Vi har förmånen att få bli medlemmar i en sk. country club under tiden som vi är här. Klubben är ett stort inhängnat område vid en stor sjö med stora gräsmattor och klubbhus för golf, segling, ridning, simning och tennis. Detta innefattar då alltså en 18-håls golbana, flera områden för ridning, flera pooler och mängder av tennisbanor. Kort och gott, väldigt mycket aktiviteter på ett stort och säkert (!) område.

Det är förståss inte helt lätt att bli medlem, man måste bli rekommenderad, betala en del pengar och vänta 120 dagar innan förhoppningvis stryrelsen godkänner en som medlem. Detta innebär att vi nu i flera månaders tid måste åka med som gäster till dem som redan är medlemmar. Eftersom det alltid är någon som åker dit ut är detta dock inget större problem.

Igår var vi mest på lekplatserna, åt lunch och gick en promenad. Idag åkte Kalle ut tidigare med en kollega för att spela golf och jag anslöt lite senare. Det var premiär för mig på drivingranchen idag och det gick ganska ok. Jag känner mig dock som världens nybörjare i jämförelse med alla duktiga spelare som finns här. Undrar om jag kommer att komma ut på banan någon gång ;-) Har nu iallafall köpt ett begagnat nybörjarsett av en av tjejerna som åker hem, så jag har några klubbor att leka med...

Imorgon tänkte vi försöka ta oss ut utanför São Paulo och åka ner till stranden. Det tar ca 1 timme (utan köer) att ta sig ner till havet och vädret ska vara lika fint som idag så det ska bli skönt att få svalka sig lite och att få andas lite frisk luft. Vissa morgnar ser man hur det ligger ett lock över staden... inte så trevligt. Hornsgatan, släng dig i väggen!

Despedida och inskolning

Livet här fortsätter i ett rasande tempo...

I lördags hade vi (äntligen!) första dagen utan program och det var faktiskt jätteskönt... Vi åt frukost länge, länge och gick och småpulade hemma. Sedan var det dags att åka till några olika möbelvaruhus för att titta på sängar till barnen. Än så länge ser deras sovrum inte så jätteroligt ut och därför var målet för dagen att hitta något passande till dem. Vi var på två möbelvaruhus, varav det ena var kusligt likt IKEA. Passande nog heter det också något på fyra bokstäver ETNA och vi hittade exakt våra kaffekoppar som vi har i Sverige fast för tre gånger priset! Man undrar ju om någon har varit och tjuvkikat i ett IKEA-varuhus och sedan försökt kopiera?! Vi hittade sängar som vi ska beställa iallafall och barnen fick korv efter besöket, känns det igen?

Söndagen var vigd åt en sk. despedida, dvs en avskedsfest för de familjer som ska åka tillbaka till Sverige inom kort. Dagen började med en golftävling ute på klubben och avslutades sedan med middag på kvällen. Vi som inte spelade golf lekte på lekplatsen, tog en långpromenad och åt en god lunch på golfklubben. Vi försökte heja på deltagarna lite också när de såg för deppiga ut. Barnen hade lekledare hela dagen som höll igång dem, men det märks att Klara och Hugo inte är vana vid att det ska vara så stojigt och högljutt hela tiden, för de gick ifrån efter ett tag. Vi tittade istället på aporna som finns där ute och på fina gröna fåglar, någon slags papegojor. Middagen blev ganska lång med prisutdelning och avskedtal men barnen var superduktiga och höll ut. Vi kom först hem vi halv tio-tiden, så det var verkligen en heldag.

Idag var det så dags för Klaras inskolning på Monicas's school. vi var där på ett kort besök i fredags och då ville hon inte gå hem, så vi tyckte att det var lika bra att hon fick börja med en gång. Hon kommer att gå mellan 8 till 13 och avsluta med lunch. Idag var vi där mellan 8-11.30 och då hann vi med både pyssellektion, musiklektion och en timme på lekplatsen. Det har gått bra och Klara har börjat leka lite med en av tjejerna. Imorgon är det dags igen!

Äntligen framme!

Nu har vi då äntligen kommit fram till Sao Paulo! Vi kom i fredags morse och blev med en gång inkastade i det sociala livet.
På Arlanda kvällen som vi åkte blev vi inbjudna på ett födelsedags/avskedskalas till kl 14 dagen därpå. Självklart ville vi gå på det, det är ju en ypperlig chans att lära känna lite folk här med en gång. Kalaset var à la brassevariant med sk monitorer som har hand om barnen och hittar på massor med lekar och föreställningar med dem. Det var en clown som uppträdde och barnen fick klappa kaniner och andra djur som de hade med! Totalt var det 40 barn inbjudna på kalaset som hölls i den obligatoriska festlokalen som varje lägenhetskomplex har. Våra barn bara stod och gapade åt alltihopa och Klara blev t.o.m. lite rädd eftersom det var så hög musik! Vi höll oss mest på den lilla lekplatsen som fanns i närheten. Målet med det hela, dvs träffa lite nya människor gick iallafall strålande!
På söndagen var vi lite lagom jetlaggade och Hugo väckte oss alla vid 5-tiden. Det var bara att masa sig upp och börja göra iordning i lägenheten. Det känns faktiskt redan lite som hemma, det är otroligt vad anpassningsbar man egentligen är!
Vid 9-tiden ringde vår granne som vi hade träffat på kalaset dagen innan och frågade om vi ville följa med dem på en promenad i området. Det visade sig att varje söndag finns det en liten marknad med blommor och lite frukt och grönsaker inte alls långt från oss och eftersom det var Mors Dag i Brasilien köpte barnen blommor till oss! Mors Dag är otroligt stort här och är efter jul den största kommersiella helgen.
Vi gick en sväng i kvarteret och gick sedan hem till oss och fikade i trädgården. Grannarna har en son som är lika gammal som Klara och de hittade varandra med en gång så de lekte för fullt. På eftermiddagen följde vi med dem ut till Klubben (där även vi kommer att bli medlemmar), åt lunch, tog en promenad och bara njöt.
Idag började verkligheten för oss, eftersom det var Kalles första dag på jobbet! Kändes lite pirrigt när han åkte i morse, för nu hade jag ensamt ansvar för barnen i ett främmande land. Men det har gått bra. Vi tog en promenad på förmiddagen till en lite kvartersaffär i närheten och köpte lite lunch och på eftermiddagen var vi i trädgården och lekte.
De första dagarna har alltså varit väldigt innehållsrika och det är svårt att smälta alla intryck. Men det känns bra!!
Imorgon kommer vår "empa" (hemhjälp) för första gången och det ska bli spännande. Och så ska jag nog ut och köra bil för första gången, vi har nu fått våra brassekörkort. Hoppas att allt går bra ;-)

Avsked

Nu börjar alla avskedtillställningar...
I förra veckan var vi på dagis och bjöd på glass och berättade för barnen att Klara ska flytta.
Igår bjöd vi alla grannarna på fika och presenterade hyresgästerna.
Idag var det avslutning med kyrkans barntimmar.
Så mycket avsked hela tiden, nu vill jag bara åka!!
ska nu ut i solen, fortsätter skrivandet i kväll.

Vaccinationer mm

I morse var det äntligen dags för Klaras och Hugos vaccinationer mot TBC. Vi har blivit omkringbollade i flera veckor mellan företagshälsovård, Wasa Vaccination och BVC och ingen verkade vilja vaccinera våra barn. Nu hade äntligen BVC tagit sitt ansvar, så vi gick iväg vid 8-tiden.

Klara hade hela morgonen sagt att hon tyckte att Hugo skulle börja och när vi kom dit fick det bli så. Han var hur lugn som helst (har han varit varje gång som han ska vaccineras) medan jag fick förhandla lite med Klara innan hon gick med på att få ett stick. Båda var iallafall jätteduktiga och det gick hyfsat smärtfritt. Hugo skulle dessutom få sin MPR-vaccination, så stackarn fick två stick idag, ett i varje arm. Nu väntar vi bara på febern som ska infinna sig om några dagar.

Efter BVC besöket gick vi vidare till kyrkan där vi hade babysång varje måndag. Eftersom Klara slutade på sitt dagis för ett par veckor sedan får hon också följa med och det roligaste hon vet är att springa varv på varv i den stora salen. Varje gång har vi diskussioner om att hon inte får springa under tiden som vi sjunger, men som 3-åring hon är, är det väldigt svårt att hålla det man lovar längre tid än 2 minuter.

Nu har vi precis ätit, Hugo ligger och sover och Klara sitter och målar. Lugnet råder nu i vårat hem, en stund iallafall....